Påfågeln och Tranan
Trots påfågelns färggranna skönhet kunde den inte flyga högt i skyn. Men det kunde tranan med sina enkla fjädrar.
Once upon a time, in a green forest, there lived a pretty Peacock and a simple Crane.
They were neighbors and often met at a lake nearby to drink water and talk.
One day, the Peacock, feeling very proud of his beautiful feathers, started to brag to the Crane.
"Look at my amazing tail," said the Peacock, showing off his feathers.
"I am the most beautiful bird in the world!"
The Crane listened quietly as the Peacock talked about how beautiful he was.
The Peacock then made fun of the Crane for her plain looks.
"And look at you," he laughed, "your feathers are so plain and gray.
You must wish you were as beautiful as me."
The Crane, however, did not feel bad or jealous.
She replied calmly, "It is true that you have beautiful feathers, my friend, but they are only for showing off.
My feathers may not be colorful, but they have their own use."
With that, the Crane spread her long wings and flew high into the sky.
She could fly far away, seeing the world's beauty from above.
The Peacock, who couldn't fly very far because of his heavy feathers, could only watch as the Crane flew away.
Det var en gång en vacker påfågel och en enkel trana som bodde i en grön skog. De var grannar och brukade ofta mötas vid en sjö för att dricka vatten och prata.
En dag kände sig påfågeln extra stolt över sina fina fjädrar. Han började skryta för tranan. "Titta på min fantastiska stjärt”, sa Påfågeln och bredde ut sina färgglada fjädrar. "Jag är den vackraste fågeln i hela världen!"
Tranan lyssnade tyst medan påfågeln pratade på om hur vacker han var. Påfågeln började då reta Ttanan för hennes enkla utseende. "Och se på dig", skrattade han, "dina fjädrar är så gråa och tråkiga. Du önskar nog att du var lika vacker som jag."
Men tranan blev inte ledsen eller avundsjuk. Hon svarade lugnt: "Det är sant att dina fjädrar är vackra, min vän, men de är bara till för att visas upp. Mina fjädrar kanske inte är färgglada, men de har ett särskilt syfte."
Med de orden bredde tranan ut sina långa vingar och flög högt upp mot himlen. Hon kunde flyga långt bort och se hur vacker världen var från ovan. Påfågeln, som inte kunde flyga särskilt långt med sina tunga fjädrar, kunde bara titta på när Ttanan flög iväg.
Reflektionsfrågor
- Varför tror du att Påfågeln ville skryta om sina fjädrar för Tranan?
- Hur reagerade Tranan när Påfågeln retade henne för hennes enkla fjädrar?
- Vad kunde Tranan göra som Påfågeln inte kunde, och varför var det viktigt?
- Vad tror du att den här berättelsen lär oss om skillnaden mellan hur något ser ut och vad det kan göra?
- Kommer du ihåg någon situation i ditt eget liv då något enkelt eller vanligt var mer användbart eller roligt än något som var fint eller vackert?