Lampan

En skrytsam lampa lär sig att vara ödmjuk sedan en vindpust släckt dess låga. Husets herre tänder den igen och förklarar att lampan lyser fint men att den inte behöver skryta om det.

A glowing lamp flickering out as a gust of wind sweeps past

I en liten stad brann det en gång en stark lampa i ett hus. Varje kväll lyste den upp och gjorde allt runt omkring sig varmt och gyllene. Men en dag började lampan skryta: "Titta hur starkt jag lyser! Jag lyser lika starkt som solen!"

Just då blåste en vind in genom fönstret. När vinden hörde lampans skryt, bestämde den sig för att lära lampan en läxa. Med ett kraftigt andetag blåste vinden ut lampans ljus, och rummet blev helt mörkt.

Husets ägare, som hade hört lampans skryt och sett vad vinden gjorde, kom fram med en tändsticka. Han tände lampan igen, och det gyllene ljuset fyllde rummet på nytt.

När han tände lampan sa han mjukt: "Lampa, ditt ljus är vackert och starkt. Men det är bättre att inte skryta. Var glad över vem du är och utför din uppgift i tysthet."

Efter den dagen slutade lampan skryta och lyste bara där den stod, nöjd och glad.

Dela

Återkoppling

Reflektionsfrågor
  1. Varför tror du att lampan skröt om sitt ljus?
  2. Vad gjorde vinden när den hörde lampans skrytande?
  3. Kan du minnas någon gång när någons skrytsamhet orsakat problem?
  4. Vad lär oss den här berättelsen om att skryta och om att vara nöjd med den man är?
  5. Hur kan vi använda lärdomen från den här berättelsen i vårt dagliga liv?