Påfågeln och Tranan

Det var en gång en vacker påfågel och en enkel trana som bodde i en grön skog. De var grannar och brukade ofta mötas vid en sjö för att dricka vatten och prata.

En dag kände sig påfågeln extra stolt över sina fina fjädrar. Han började skryta för tranan. "Titta på min fantastiska stjärt”, sa Påfågeln och bredde ut sina färgglada fjädrar. "Jag är den vackraste fågeln i hela världen!"

Tranan lyssnade tyst medan påfågeln pratade på om hur vacker han var. Påfågeln började då reta Ttanan för hennes enkla utseende. "Och se på dig", skrattade han, "dina fjädrar är så gråa och tråkiga. Du önskar nog att du var lika vacker som jag."

Men tranan blev inte ledsen eller avundsjuk. Hon svarade lugnt: "Det är sant att dina fjädrar är vackra, min vän, men de är bara till för att visas upp. Mina fjädrar kanske inte är färgglada, men de har ett särskilt syfte."

Med de orden bredde tranan ut sina långa vingar och flög högt upp mot himlen. Hon kunde flyga långt bort och se hur vacker världen var från ovan. Påfågeln, som inte kunde flyga särskilt långt med sina tunga fjädrar, kunde bara titta på när Ttanan flög iväg.