Den talande grottan

Det var en gång för länge sedan ett stort starkt lejon som bodde i en väldig djungel. Han var djungelns kung, och man kunde höra hans mäktiga rytande överallt. Så en dag kunde lejonet inte hitta någon mat. Han letade över hela djungeln men kunde inte hitta något djur att äta. Det började bli sent, och han var väldigt hungrig.

Precis när han skulle ge upp och gå hem, fick han syn på en grotta. Han tänkte att den som bodde där kanske kunde bli en god måltid, så han bestämde sig för att gå in i grottan och vänta.

Grottan tillhörde en listig schakal. När den kom tillbaka efter sin dag ute, i djungeln såg han lejonets fotspår som ledde in i grottan. Schakalen var klok och kände till djungelns faror. Han misstänkte att lejonet kunde ligga gömt där inne och vänta på att få äta upp honom.

Snabbt kom schakalen på en plan för att lura lejonet. Han ställde sig utanför grottan och började prata till den, som om den kunde svara. "Hej, kära grotta”, sa han, "är det säkert för mig att komma in idag?"

Han ställde samma fråga högt gång på gång, i hopp om att den som befann sig inne i grottan skulle höra honom. "Jag kommer inte in om du inte svarar”, tillade han och hoppades att hans trick skulle fungera.

Inne i grottan började lejonet oroa sig för att han skulle missa sin chans till en måltid. Utan att förstå schakalens plan bestämde sig lejonet för att låtsas vara grottan och svara. Han röt: "Ja, kära schakal, det är säkert för dig att komma in."

Så fort schakalen hörde lejonets rytande, visste han att han hade rätt. Han tvekade inte en sekund utan sprang sin väg så snabbt han kunde, och lovade sig själv att aldrig komma tillbaka till den grottan igen. Och så slutade det med att det hungriga lejonet blev kvar ensam, överlistad av den listiga schakalen.