Ang Tigre, ang Brahmin, at ang Jackal
Isang Brahmin ang nakaligtas mula sa traydor na tigre sa tulong ng isang matalinong jackal.
English
The Brahmin, the Tiger and the Jackal
Isang Brahmin ang nakaligtas mula sa traydor na tigre sa tulong ng isang matalinong jackal.
EnglishMaaari kang makinig at magbasa. Hindi pa available sa kuwentong ito ang tampok na pagsubaybay sa teksto habang nakikinig.
Once upon a time, in a small village, there was a wise old man called a Brahmin.
One day, he was walking through the jungle and found a tiger in a cage.
The tiger saw the Brahmin and said, "Please help me!
A hunter trapped me."
The Brahmin was kind but also smart.
He knew tigers could be dangerous.
He asked, "Why should I help you?
You might eat me if I let you out."
"I promise I won't eat you," the tiger said.
"I need your help."
The Brahmin felt sorry for the tiger and decided to help.
He opened the cage and let the tiger out.
But as soon as the tiger was free, he said, "I am very hungry, and I want to eat you."
The Brahmin was surprised.
"But you promised not to eat me!"
The tiger said, "I changed my mind."
Thinking quickly, the Brahmin said, "Let's ask three others if it's fair for you to eat me.
If they all say yes, then I will let you eat me."
The tiger agreed.
They went to ask others.
First, they met a big old tree.
The Brahmin asked if it was fair for the tiger to eat him.
The tree said, "Humans cut us down, so it is fair for the tiger to eat you."
Next, they met a buffalo.
The Brahmin asked the same question.
The buffalo said, "Humans make us work hard, so it is fair for the tiger to eat you."
Lastly, they met a clever jackal.
The Brahmin told the story to the jackal.
The jackal pretended to be confused.
"I don't understand," said the jackal.
"Can you show me what happened?"
The tiger agreed and went back into the cage.
As soon as he was inside, the jackal told the Brahmin to lock the cage.
The Brahmin did so, and he was safe.
Thankful for the jackal's cleverness, the Brahmin left the tiger and went home.
في يوم من الأيام، في قرية صغيرة، كان هناك رجل حكيم يُدعى البراهمين. في يوم ما، كان يسير في الغابة ووجد نمرًا في قفص. رأى النمر البراهمين وقال، "أرجوك ساعدني! لقد قام صياد بإيقاعي في هذا الفخ."
كان البراهمين طيبًا ولكنه كان ذكيًا أيضًا. كان يعلم أن النمور قد تكون خطيرة. فسأل، "لماذا يجب أن أساعدك؟ قد تأكلني إذا أخرجتك."
قال النمر، "أعدك بأني لن آكلك، أحتاج مساعدتك."
شعر البراهمين بالشفقة على النمر وقرر مساعدته. فتح القفص وأخرج النمر. ولكن بمجرد أن تحرر النمر، قال، "أنا جائع جدًا وأريد أن آكلك."
تفاجأ البراهمين وقال، "لكنّك وعدت بألا تأكلني!"
قال النمر، "غيرت رأيي."
فكر البراهمين بسرعة وقال، "دعنا نسأل ثلاثة آخرين إذا كان من العدل أن تأكلني. إذا قالوا جميعًا نعم، فسأدعك تأكلني."
وافق النمر. ذهبوا ليسألوا الآخرين. أولًا، قابلوا شجرة كبيرة قديمة. سأل البراهمين إذا كان من العدل أن يأكله النمر. قالت الشجرة، "البشر يقطعوننا، لذا من العدل أن يأكلك النمر."
بعد ذلك، قابلوا جاموسًا. سأل البراهمين نفس السؤال. قال الجاموس، "البشر يجعلوننا نعمل بجد، لذا من العدل أن يأكلك النمر."
أخيرًا، قابلوا ابن آوى الذكي. أخبر البراهمين القصة لابن آوى. تظاهر ابن آوى بالحيرة. "لا أفهم،" قال ابن آوى. "هل يمكن أن تريني ما حدث؟"
وافق النمر وعاد إلى القفص. بمجرد أن كان داخله، قال ابن آوى للبراهمين أن يغلق القفص. فعل البراهمين ذلك، وكان بأمان.
شكرًا لذكاء ابن آوى، ترك البراهمين النمر وعاد إلى المنزل.
Es war einmal ein weiser alter Mann, den man einen Brahmane nannte und der in einem kleinen Dorf lebte. Eines Tages spazierte er durch den Dschungel und fand einen Tiger in einem Käfig. Der Tiger sah den Brahmanen und rief: „Bitte hilf mir! Ein Jäger hat mich gefangen.“
Der Brahmane war freundlich, aber auch klug. Er wusste, dass Tiger gefährlich sein konnten. Er fragte: „Warum sollte ich dir helfen? Du könntest mich fressen, wenn ich dich freilasse.“
„Ich verspreche, dass ich dich nicht fressen werde,“ sagte der Tiger. „Ich brauche deine Hilfe.“
Der Brahmane hatte Mitleid mit dem Tiger und beschloss, ihm zu helfen. Er öffnete den Käfig und ließ den Tiger heraus. Aber kaum war der Tiger frei, sagte er: „Ich habe großen Hunger und möchte dich fressen.“
Der Brahmane war überrascht: „Aber du hast versprochen, mich nicht zu fressen!“
Der Tiger sagte: „Ich habe meine Meinung geändert.“
Der Brahmane dachte schnell nach und sagte: „Lass uns drei andere fragen, ob es fair ist, dass du mich frisst. Wenn alle ja sagen, dann kannst du mich fressen.“
Der Tiger stimmte zu. Sie gingen los, um andere zu fragen. Zuerst trafen sie einen großen alten Baum. Der Brahmane fragte, ob es fair sei, dass der Tiger ihn fressen wolle. Der Baum sagte: „Menschen fällen uns, daher ist es fair, dass der Tiger dich frisst.“
Dann trafen sie einen Büffel. Der Brahmane stellte die gleiche Frage. Der Büffel sagte: „Menschen lassen uns hart arbeiten, daher ist es fair, dass der Tiger dich frisst.“
Schließlich trafen sie einen schlauen Schakal. Der Brahmane erzählte dem Schakal die ganze Geschichte. Der Schakal tat so, als ob er verwirrt wäre. „Ich verstehe nicht,“ sagte der Schakal. „Kannst du mir zeigen, was passiert ist?“
Der Tiger stimmte zu und ging zurück in den Käfig. Sobald er drin war, sagte der Schakal zum Brahmanen, dass er den Käfig zuschließen solle. Der Brahmane tat dies und war in Sicherheit.
Dankbar für die Klugheit des Schakals ließ der Brahmane den Tiger zurück und ging nach Hause.
एक समय की बात है, एक छोटे से गाँव में एक बुद्धिमान वृद्ध व्यक्ति रहते थे, जिन्हें ब्राह्मण कहा जाता था। एक दिन, वे जंगल से होकर गुजर रहे थे, जब उन्हें एक पिंजरे में बंद बाघ दिखाई दिया। बाघ ने ब्राह्मण को देखा और कहा, "कृपया मेरी मदद करो! एक शिकारी ने मुझे पकड़ लिया है।"
ब्राह्मण बहुत दयालु थे, पर वे समझदार भी थे। उन्हें पता था कि बाघ खतरनाक हो सकता है। उन्होंने पूछा, "मैं तुम्हारी मदद क्यों करूँ? अगर मैंने तुम्हें बाहर निकाला, तो तुम मुझे खा जाओगे।"
"मैं तुम्हें नहीं खाऊँगा," बाघ ने कहा, "मुझे तुम्हारी मदद चाहिए।"
ब्राह्मण को बाघ पर दया आ गई और उन्होंने उसकी मदद करने का निर्णय लिया। उन्होंने पिंजरा खोला और बाघ को बाहर निकाल दिया। लेकिन जैसे ही बाघ बाहर आया, उसने कहा, "मैं बहुत भूखा हूँ, और मैं तुम्हें खाना चाहता हूँ।"
ब्राह्मण हैरान रह गए। "लेकिन तुमने वादा किया था कि तुम मुझे नहीं खाओगे!"
बाघ बोला, "मैंने अपना विचार बदल लिया।"
तुरंत सोचते हुए ब्राह्मण ने कहा, "चलो, तीन और से पूछते हैं कि क्या यह उचित है कि तुम मुझे खा जाओ। अगर वे सभी हाँ कहें, तो मैं तुम्हें मुझे खाने दूँगा।"
बाघ ने सहमति जताई। वे दूसरों से पूछने के लिए निकले। सबसे पहले, वे एक पुराने विशालकाय पेड़ के पास पहुँचे। ब्राह्मण ने पूछा कि क्या यह उचित है कि बाघ उन्हें खा जाए। पेड़ ने कहा, "मनुष्य हमें काटते हैं, इसलिए यह उचित है कि बाघ तुम्हें खा जाए।"
फिर वे एक भैंस के पास पहुँचे। ब्राह्मण ने वही सवाल पूछा। भैंस ने कहा, "मनुष्य हमसे कठोर परिश्रम कराते हैं, इसलिए यह उचित है कि बाघ तुम्हें खा जाए।"
अंत में, वे एक चालाक सियार के पास पहुँचे। ब्राह्मण ने सियार को पूरी कहानी सुनाई। सियार ने ऐसा दिखाया जैसे उसे समझ में नहीं आ रहा हो। "मैं कुछ समझा नहीं," सियार ने कहा। "क्या तुम मुझे दिखा सकते हो कि क्या हुआ था?"
बाघ ने सहमति जताई और वापस पिंजरे में चला गया। जैसे ही वह अंदर गया, सियार ने ब्राह्मण से कहा कि वह पिंजरे को बंद कर दें। ब्राह्मण ने वैसा ही किया और वे सुरक्षित हो गए।
सियार की चतुराई का आभारी होकर ब्राह्मण बाघ को वहीं छोड़कर अपने घर लौट गए।
Det var en gång en klok gammal man som kallades för ”brahmin” som bodde i en liten by. En dag när han vandrade genom djungeln stötte han på en tiger i en bur. Tigern såg brahminen och ropade: "Snälla, hjälp mig! Jag har blivit fängslad av en jägare."
Brahminen var snäll men också klok. Han visste att tigrar kunde vara farliga. Han frågade: "Varför ska jag hjälpa dig? Du kanske äter upp mig om jag släpper ut dig."
"Jag lovar att jag inte kommer att äta upp dig”, sa tigern. "Jag behöver din hjälp."
Brahminen kände medlidande med tigern och bestämde sig för att hjälpa till. Han öppnade buren och släppte ut tigern. Men så fort tigern blivit fri sa han: "Jag är väldigt hungrig, och jag vill äta upp dig."
Brahminen blev förvånad: "Men du lovade ju att inte äta upp mig!"
Tigern sa: "Jag har ändrat mig."
Brahminen tänkte snabbt och sa: "Låt oss fråga tre andra om det är rättvist att du äter upp mig. Om alla säger ja, då får det bli så."
Tigern gick med på förslaget. De gick för att fråga några andra. Först mötte de ett stort gammalt träd. Brahminen frågade om det var rättvist att tigern skulle äta honom. Trädet sa: "Människor hugger ner oss, så det är bara rättvist att tigern äter upp dig."
Nästa gång mötte de en buffel. Brahminen ställde samma fråga. Buffeln sa: "Människorna får oss att arbeta hårt, så det är bara rättvist att tigern äter upp dig."
Till sist mötte de en klok schakal. Brahminen berättade din historia för schakalen. Den låtsades bli förvirrad. "Jag förstår inte”, sa schakalen. "Kan du visa mig vad som hände?"
Tigern gick med på det och återvände in i buren. Så fort han kommit in, sa schakalen till brahminen att låsa buren. Det gjorde brahminen, och då var han säker.
Brahminen blev väldigt tacksam för att schakalen var så listig, och sen lämnade han tigern och gick hem till sig.
很久很久以前,在一个小村庄里,住着一位智慧的老人,他被称为婆罗门。有一天,他走过丛林时,发现一只老虎被关在笼子里。老虎看到婆罗门,便说:“请救救我!一个猎人把我困在了这里。”
婆罗门是个善良又聪明的人,他知道老虎很危险。他问道:“我为什么要帮你?如果我放你出来,你可能会吃掉我。”
“我保证不会吃你”,老虎说,“我真的需要你的帮助。”
婆罗门觉得老虎很可怜,决定帮它。他打开笼子,放出了老虎。但老虎一自由,便说:“我饿坏了,我要吃了你。”
婆罗门很惊讶:“可是你答应过不吃我的!”
老虎说:“我改变主意了。”
婆罗门灵机一动,说:“我们去问另外三个人,看他们觉得你吃我是否公平。如果他们都说公平,我就让你吃我。”
老虎同意了。他们开始去找人问。首先,他们遇到了一棵大树。婆罗门问大树,老虎吃他是否公平。大树说:“人类砍伐我们,所以老虎吃你是公平的。”
接着,他们遇到了一头水牛。婆罗门问了同样的问题。水牛说:“人类让我们干苦力,所以老虎吃你是公平的。”
最后,他们遇到了一只聪明的豺狼。婆罗门把事情的经过告诉了豺狼。豺狼假装困惑,说:“我不太明白。你能给我演示一下吗?”
老虎同意了,回到了笼子里。一进笼子,豺狼就让婆罗门锁上笼门。婆罗门照做了,他安全了。
婆罗门感谢豺狼的机智,扔下了老虎,回家去了。
Noong unang panahon, sa isang maliit na baryo, may isang matalinong matandang lalaki na tinatawag na Brahmin. Isang araw, habang naglalakad siya sa gubat, nakakita siya ng isang tigre na nakakulong sa hawla. Agad na nagsalita ang tigre, "Tulungan mo ako! Nahuli ako ng isang mangangaso."
Bagama’t mabait ang Brahmin, alam niyang delikado ang mga tigre. Kaya’t nagtanong siya, "Bakit kita tutulungan? Baka kainin mo lang ako kapag pinalaya kita."
"Nangangako ako, hindi kita kakainin," sagot ng tigre. "Kailangan ko lang talaga ang tulong mo."
Naawa ang Brahmin sa tigre at nagpasya siyang tumulong. Binuksan niya ang hawla at pinalaya ang tigre. Ngunit pagkalabas na pagkalabas ng tigre, agad itong nagsabi, "Ako’y gutom na gutom, kaya gusto kitang kainin."
Nagulat ang Brahmin. "Pero nangako ka na hindi mo ako kakainin!"
Ngunit sabi ng tigre, "Nagbago ang isip ko."
Mabilis na nag-isip ang Brahmin at iminungkahi, "Tayo’y magtanong sa tatlong iba pa kung patas bang kainin mo ako. Kung lahat sila’y magsasabing oo, papayag na akong kainin mo."
Pumayag ang tigre, at nagsimula silang maghanap ng mga tatanungin. Una, nakatagpo sila ng isang malaking puno. Tinanong ng Brahmin kung patas bang kainin siya ng tigre. Sabi ng puno, "Pinuputol kami ng mga tao, kaya patas lang na kainin ka ng tigre."
Sunod, nakasalubong nila ang isang kalabaw. Tinanong muli ng Brahmin ang parehong tanong. Sumagot ang kalabaw, "Pinapahirapan kami ng mga tao, kaya patas lang na kainin ka ng tigre."
Panghuli, nakatagpo sila ng isang matalinong jackal. Ikinuwento ng Brahmin ang buong pangyayari, ngunit nagkunwari ang jackal na hindi niya ito naiintindihan. "Hindi ko maintindihan," sabi ng jackal. "Puwede mo bang ipakita ulit kung ano ang nangyari?"
Pumayag ang tigre at bumalik ito sa loob ng hawla. Pagkapasok ng tigre, sinabi ng jackal sa Brahmin na isarado muli ang hawla. Agad itong ginawa ng Brahmin, at siya’y naging ligtas mula sa tigre.
Lubos na nagpasalamat ang Brahmin sa katalinuhan ng jackal. Iniwan niya ang tigre sa hawla at umuwi siyang ligtas.
Ibahagi
Feedback
Mga Katanungan sa Pagninilay
- Bakit sa palagay mo pinalaya ng Brahmin ang tigre kahit alam niyang delikado ito?
- Ano kaya ang naramdaman ng Brahmin nang sinabi ng tigre na kakainin siya nito matapos siyang palayain?
- Bakit kaya sinabi ng puno at kalabaw na patas lamang kainin ng tigre ang Brahmin?
- Paano iniligtas ng jackal ang buhay ng Brahmin gamit ang kanyang talino? May naaalala ka bang sitwasyon kung saan kailangan mong gumamit ng talino para malutas ang isang problema?
- Ano ang natutunan natin sa kuwentong ito tungkol sa pagtitiwala, pasasalamat, at pagiging matalino?
Mga Sipi mula sa Pabula
Ang panlilinlang ay nagbubunyag ng totoong halaga ng tiwala, sapagkat ang mga pangakong binubulong ay maaaring maglaho na parang hangin.
Ang pagtitiwala ay hindi lamang nababatay sa salita kundi pati na rin sa gawa, sapagkat may mga pangako na madaling mapako.
Ang karunungan ay ang kaalaman kung kailan magtitiwala, kung kailan magdududa, at kung kailan hihingi ng payo sa iba.