För länge sedan var alla lemmar goda vänner. Men en vacker dag började de fundera. De märkte att de jobbade hela tiden, medan Magen bara verkade sitta där och äta upp all maten. Det tyckte de var orättvist! Så de bestämde sig för att inte jobba förrän Magen gjorde sin del av arbetet.

En dag eller två slutade händerna att hämta mat, munnen ville inte äta och tänderna hade inget att tugga på. Till en början var de nöjda med sin plan. Men snart började de känna sig svaga. Händerna blev skakiga, munnen blev torr och benen var för trötta för att stå upp.

Då insåg lemmarna att även om det såg ut som om magen bara satt där och slöade, jobbade den faktiskt hårt. Magen omvandlade maten till energi som hela kroppen behövde. De förstod att var och en hade sitt eget viktiga jobb. Alla kunde inte uträtta samma arbete, och varje jobb behövdes för att kroppen skulle hålla sig frisk och glad. Så de återgick till sina uppgifter, uppskattade varandras insatser och levde lyckliga tillsammans igen.